Månadens bibelverser

Tema: Han på korset, han allena
Men vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var HERRENS arm uppenbar?
Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom, såsom ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi såg på honom, kunde hans utseende ej behaga oss.
Föraktat var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktat, att vi höll honom för intet.
Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad.
Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade.
Vi gick alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom.
Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig och icke öppnade sin mun, lik ett lamm, som föres bort att slaktas, och lik ett får, som är tyst inför dem som klipper det ja, han öppnade icke sin mun.
Jesaja 53:1-7

Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi?[Den här mannen gör många tecken. Om vi låter honom hålla på så här, kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk."  En av dem, Kajfas, som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting.  Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?"  Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket.  Ja, han skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn. Från den dagen överlade de om att döda honom

Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra.  Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.
Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde." Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin  och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv."
Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas konung." En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."
Lukas 23:32-43

 

Månadens författarcitat

"I folkträngseln ser han inte mycket.
- Men ett såg jag: den Korsfäste som utstod sitt lidande, oss till godo, fastän jag då ej förstod att så var, fäste en gång sina ögon över de mångas huvuden, just på mig. Jag är alldeles viss, vördade fader. Han såg på mig och ingen annan. Och den blicken har jag sedan den dagen aldrig kunnat förgäta. Den har följt under alla mina livsdagar.
Det låg i den blicken ingen som helst vrede över vårt folk och deras medhjälpare som fört honom till korset. Den gav ej uttryck åt de kroppens kval vår korsfäste Herre i den stunden måste ha känt, ej heller åt den själens ångest och förtvivlan, om vilka andra har förtäljt som stod längre vid korset och hade sin plats närmare detsamma än jag. Det var en blick, bräddad av bedrövelsens lidande, den bedrövelse som älskar och söker, till dess att hjärtat vill brista.
...Just så som Herren med sina utsträckta armar såg på mig från korset, just så såg den gamle fadern ut när han i kärleksfull ömkan över sin förlorade son, med utsträckta armar skyndade honom till mötes från sitt hus' dörr.
Det var den bedrövade och förlåtande fadern, ur den liknelse jag hört Herren berätta med så levande färger att jag liksom såg honom med min kropps ögon, det var denne fader som jag skådade i honom själv."

Erling Eidem "Den lidande Guden"