Månadens bibelverser

Tema: Pingst

När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen. När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas.  Häpna och förundrade frågade de: "Är de inte galileer, alla de som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien, i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom, vi är judar och proselyter, kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!" De var alla häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan det här betyda?"

Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla på sött vin."

Då steg Petrus fram tillsammans med de elva, höjde sin röst och talade till dem: "Judiska män och Jerusalems alla invånare! Detta ska ni veta, lyssna till mina ord: Det är inte som ni tror att de är berusade. Det är ju bara tredje timmen på morgonen! Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:...

... När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad ska vi göra?" Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.
Apostlagärningarna 2:1-16,37-39

 

Månadens författarcitat


Ifrån döden uppstod Jesus, som han förutsagt.
Segerherre över ondskans makt.
Han for upp och tog sin plats i härlighet igen,
sände så löftets arlaregn.
Nu är det särlaregnets tid,
som över hela världen vid
faller över skördar, som ej hunnit mogna än.
Det är Guds löftes särlaregn.

På den stora pingstedagen i Jerusalem
kom Guds Ande ned från himmelen.
Så han kom att Guds församling taga i sitt hägn.
Det var Guds löftes särlaregn.
Så med väldig kraft och heligt mod de fingo gå
ut att Herrens ädla säde så.
Själar frälsas, sjuka botas, kvinnor barn och män,
då han göt ut sitt särlaregn.
På Guds egna trötta helgon Anden faller än

och på dig nu kallar Frälsaren.
Så i tro se upp till honom, ställ dig i hans hägn.
Då skall han ge dig särlaregn.
Sänd, o Herre dina skurar över världen ut
innan frälsningsdagen nått sitt slut,
att mång tusen bärgas in från världens mörka ängd.
Strömme alltfort ditt särlaregn.

Amy S. Mc Pherson